Groundsmokesince2003.

Dynastin Grounded fyllde 5 i April. Här kommer en kort sammanfattning vad som hänt hittills:

• 2002:  Dom två breakgrupperna illusions (Paul, Fredric, John, Benjamin) och Ground Agility (Douglas, Franco, Pier, Omar) från Uppsala respektive Gävle slår ihop sig lagom till Sm 02. 

• 2003: Efter stora disskussioner om vad vi skulle heta kom Benjamin tillslut på namnet som vi haft sen dess.

• 2004: Tomas, Victor, Robin och Cesar tillkommer. 

•  2008: Ruben joinar.  Dom aktiva medlemmarna i Grounded är nu, i åldersordning; Robin, Paul, Douglas, Fredric, Victor, Tomas, Benjamin, Ruben, Cesar. 

I helgen fick vi genom Vic ett ärofyllt uppdrag att uppträda för hans jobbarkompisar på Connecta som avnjöt en spahelg på helgrymma Yasuragi Spa vid Hasseludden i Stockholm. 400 konsulter hade precis tagit sig igenom halva middagen när 9 vilsna killar klev in mitt i lokalen iklädda kinesiska sparockar och såg lite osäkra ut. Konsulterna såg lite frågande ut men när musiken väl kom igång förstod dom att något skulle hända. Sbotyshowen satt klockrent och middagsgästernas respons genom hela showen var bland det bästa vi nånsin fått.


Gruppfoto efter showen. Victor kunde tyvärr inte närvara på kortet, men så ni ska veta hur han ser ut så har vi fällt in våran favoritbild på honom.

Höstens stadsvärvningar inom Grounded är precis avslutade. Uppsala drog det längsta strået genom att värva Dogge från Gävle. Nu är GDD uppdelade i två städer sånär som på Cesar som fortfarande vägrar att flytta, trots dom enorma transfersummor som erbjuds.
      Dogge, som också är med i höstens skolföreställning Klotter (mer om detta senare) tillsammans med Paul, Spinkey och Bench har numera ett fast boende i Paul & Spinkeys lyxiga crib mitt i stan. Samtidigt värvades nyopererade John av Stockholm och bor med Groundeds nya massör Robini bredvid Globen.


Douglas brukar mest sova i hallen bland skorna.

Vi landade mitt på eftermiddagen på en stor flygplats i Minneapolis och den klassiska amerikanska filmkänslan med teens och allmän överdrivenhet infann sig direkt. Vi var överhypade och Viggan började direkt med hans (kanske lite missförstådda) uppfattning av "living the american dream", dvs äta på Burger King varje måltid. Eftersom Vic redan smygbörjat med detta projekt i Amsterdam, då tillsammans med Spoon, valde den lite smalare av dom två att glida in på Subway istället. 
     Därefter var det dags för dagens sista resa ner till slutdestinationen, Fort Lauderdale. På planet får vi sällskap av en typisk halvtjock amerikan som visade vara en väldigt social och rik proffesor av nåt slag. Hans svåger, som också var med på planet,ägde ett 25 miljonershus nere i Florida där dom skulle bo. Sista flygresan tog runt fyra timmar och när vi kom fram erbjöd hans svåger oss sjuts från flygplatsen till vårat hotell i deras lyxbil. Eftersom det var mitt i natten kunde det knappast kommit ett lägligare erbjudande. Dom lämnade oss vid hotellet Days Inn med svaret "thousands of dollars" och ett skratt på frågan om vi kunde betala något för resan som tack. Med alla mellanstopp och flygtid hade hela resan tagit 28 timmar från att vi åkte från Arlanda. Vi slocknade direkt i varsinn dubbelsäng efter vi checkat in.

Fort Lauderdale ligger nån timme utanför Miami men allting är i princip en lång stad längs kusten från West Palm Beach i norr till Miami i söder. Vi märkte ganska snabbt varför Miami är känd för att vara en bilstad. Det var ungefär lika vanligt att se en ful bil där som det är att se en riktigt lyxig bil här.

Morgonen efter drog vi upp lite tidigare och åt frukost på hotellet och tog sedan bussen söderut mot det största shoppingcentrumet i närheten. Efter en timmes busstur var vi framme och dom nästföljande timmarna fylldes av letande i en enorm byggnad med hur många affärer som helst och såklart, ett besök för Victor på Burger King. Vi hittade båda grymma grejer men kom tillbaka hit dagen efter igen för det för att kolla om vi hade missat några affärer och då förstog vi att vi bara hittat lite mer än hälften av affärerna första dagen på fyra timmars letande.


Big ass mall som hoodkillarna kallade det.

Därefter bar det iväg till Evolution för jamets andra dag. Mellandagen bestod bara av circels, inga tävlingar alltså. Vi körde mestadels utomhus och lite senare på dagen när vi var klara gick vi upp till ett litet mindre ställe på andra våningen för att stretcha ut. Efter en stund kommer hela Alliance efter oss och börjar kötta 1000%. Alliance med Punisher i spetsen hade en timme tidigare kommit in på jamet för första gången och invaderat utomhuscirkeln så hårt att ingen gick in emellan. Punisher visade med stekiga kläder och samtidigt kaxigt lyssnande på en ipod shuffle fastspänt i bältet att han kunde var någon typ av efterträdare på Rodolphes kingiga stil 2003. Han behövde 3-4 försök ouppvärmd innan han drog mer än 10 varv 90s upp till det dubbla, varje gång. 


Punisher.

     Tillbaka till framtiden då och upp till det mindre rummet på övervåningen där Alliance går på högvarv. Punisher hinner dra av några feta solos och stolt plocka ner en Trivium affish från väggen för att ta med hem innan han helt oväntat tar Spinkeys ryggsäck och springer från platsen. Hur mycket än Spoonisher gillar sin idol kan han inte bara låta honom ta hans precious väska med använda svettband och låtsas som inget har hänt. Spinkey springer ifatt Punisher och berättar att det är hans väska. Till en början ser Punisher lite oförstådd ut men sedan tänds det ett ljus när han kollar lite närmare på väskan och utdelar både en ursäktande homiekram och flera förklaringar som "I have the same" med ett något obekvämt skratt. No hard feelings från Spoons sida såklart och efter en kort pratstund om balnd annat morgondagens tävling skiljs dom åt för den här gången, men fortsättning följer. mohaha. ;) Dagen efter visade det sig att Punisher talat sanning och kom bärandes med en likadan väska så Victors förhoppingar om att Punisher bara var ett skönt franskt svin som gick runt och snodde väskor uteblev.

     Den stora finaldagen började med en stabil frukost på hotellet och ett åretbesök som nämt ovan på shoppingcentrumet. Därefter åkte vi tillbaka den halvlånga vägen till Revolution Nightclub, där hela eventet hölls. Åttondelsfinalerna och semifinalerna pågick i 12 minuter vadera och redan i ett av dom första battlerna skedde en miniskräll när Zulu Kings, inte helt orättvist, slog ut en av dom stora favoriterna Gamblers. Detta var ett av dom absolut fetaste möterna under kvällen men med domare som Poe One, som är med i Zulu Kings, och två av hans polare bredvid lämnade domslutet lite att undra över ändå. Gamblers kunde dock genomfört battlet grymt mycket bättre taktiskt. Det såg ut som dom underskattade motståndet rätt rejält och sparade väldigt mycket samtidigt som Zulu Kings tog sönder koreanerna totalt på det mentala planet, vilket gav dom ett grymt överläge.
     Det är svårt att komma ihåg alla battles men några som stog ut under hela kvällen var Vicious germz/Havikoro. Alliance totalkrossade Headhunters första rundan men körde riktigt uselt taktiskt mot Powerfull Impact i kvartsfinalen och åkte ut. Efter det battlet, som innehöll väldigt mycket känslor, höll hosten det traditionella "nästa som rör någon blir diskad"-talet. Nästa battle mellan Phase T och Furious Style blev därför rätt komiskt eftersom fransmännen här inte hade hajjat någonting om vad talet nyss handlade om. Så ett par minuter efter battlet börjat och Furious Styles b-girl hade avslutat sitt solo kommer Phase T;s enda lite större vita kille in och tar ett hårt tag bakifrån på den redan arga tjejen, och fullföljer dom klassiska franska övervinnarrörelserna. Bråket är igång direkt och den skyldige ser helt oförstådd ut när han bara får burop istället för det vanliga jublet som han är van med från publiken hemma i Frankrike. Domarna diskar dom långa zenjisarna men Furious Style insisterar på att köra klart battlet och vinner också rättvist tillslut. Summan av kvällen är att amerikanarna plockar sönder lag efter lag från alla andra länder genom bra taktiskt utförda battles.
     Så tillslut står Powerfull Impact mot Vicious Germz/Havikoro i finalen. En final som Victor är kvar och ser medans Spinkey istället roar sig utomhus med ett komiskt battle mellan Gamblers och några toys från Puerto Rico som har fått i sig alldeles för mycket luft och efter battlet redan varit slut sen solo ett fortsätter dom långhåriga killarna stenhårt och är övertygade om att en vinst ligger nära. Powerfull Impact vinner tävlingen men det känns som att VG/H hade varit värdare vinnare. Det kändes dock som att man inte riktigt orkade bry sig tillslut vilka som vann tävlingen, man hade ändå sett såpass mycket av dom man gillade i cirklarna så det räckte och blev över för lång tid framöver.


Spinkey & SickVic

     Sista morgonen i soliga Florida tillbringade vi på en buss ut mot Miami. Resan tog ungefär två timmar men alla byggnader, båtar och bilar utanför gjorde resan riktigt skön. Det är svårt att tänkta sig att ställe som skulle vara fetare att bo på. Vi hoppade av och gick 200 meter för att komma till South Beach, den skönaste stranden i Miami enligt alla vi pratat med under resan och den gjorde oss inte besvikna.

Ännu en hellyckad dag var genomförd och vi åkte nöjda hem och sov.

Morgonen efter var det dags för hemresa. Vi lyckades pricka in vädret bra till hemresan då det var första gången det regnade rejält. Vi hann ta bussen till första bussbytet innan vi hade tur och träffade en skön taxisnubbe som körde oss till flygplatsen för i princip ingenting. Med tanke på att vi redan var rejält blöta var det riktigt soft att få komma in i en varm taxi med en skön kille vars största dröm var att nåndag få komma till Amsterdam och leva under dom lite mer generösa lagarna. Väl framme på flygplatsen tog vi in på ett äkta amerikanskt hamburgeställe och Spinkey åt den godaste hamburgaren nånsin och utdelade betyget 4.5/5. Victor, som nog blivit förgiftad av alla Burger King måltider, var inte alls lika till sig och totalsågade med betyget 2/5. Därefter väntade en 24 timmars hemresa innan vi tillslut kom hem till kyliga Sverige från en extremt mäktig resa.