Groundsmokesince2003.

Nej. Bloggen är inte död. Det är inte gruppen heller som i slutet av förra året drog ner till SM i Malmö för att ta död på skitsnacket en gång för alla. Med en influgen Romar hade vi samma känsla i gruppen som inför första SM-vinsten 2004. Mer taggade än någonsin tidigare tog vi ett battle i taget tills vi tillslut ställdes mot Octagon i finalen. Med en rösts marginal stod vi som segrare och fick vårt 4e SM-guld som grupp utspritt på de 6 senaste försöken. Inte illa.

Groundeds upphypade Olympiska Spel fick dessvärre ställas in detta år. Vi återkommer nästa år med ett event som infriar alla förväntningar. Här är en bild på några av deltagarna som skulle ställa upp. Som ni kan se är Saga och Douglas mest ledsna av att eventet blev inställt då de låg bra till i alla grenar på förhand. Resten av gänget är glada att de får ett år till på sig att träna upp sina skills.

Groundeds Olympiska Spel kommer senare i sommar hållas i Uppsala. Just nu pågår uttagningar för vilka grenar som ska vara med. Hittills har fotboll, basket och olika friidrottsgrenar som 100 meter, höjdhopp, längdhopp och spjutkastning kvalificerat sig. I helgen hölls ett test för att se om grenen simhopp höll måttet. Här nedan kommer en del bilder på de skönaste hoppen. Ruben, i rosa shorts dagen till ära, dominerade hårt och om grenen godkänns kommer han att vara en av de största favoriterna till guldet.


Ruben med en klassisk split-volt.


Paul med en okontrollerad skottsk 3½. Viggan gillar vad han ser.


Rub med en stilren Uppsalavolt.


Ruben igen, mitt i utförandet av en spikrak "Superman" med lite stånd.


Vi är amigos.

Så var det dags. Groundeds otroligt prestigefyllda och årligt återkommande vändtiaturneringen skulle efter många kval och deltävlingar tillslut avgöras.
I finalen ställdes två av de bästa spelet någonsin skådat mot varandra, den självutnämnde vändtiamästaren Don Spoon (Swe) och en av grundarna till den episka bboygruppen United Balls Crew, Tee-MK (Pol). Finalen som spelades bäst av 201 matcher (först till 101) startades som vanligt på europeisk mark för att sedan spelas klart i de två största vändtiakontinenterna, Asien och Australien.  


Djup koncentration, MJ håller scoren.

Spoon tog tidigt i serien en snabb ledning och var som mest uppe i 14 matchers försprång vid ställningen 72-58 innan Tee-MK startade årets comeback och tog game efter game. Spänningen var total när Tmk åt upp mer och mer av ledningen för att tillslut i det 19onde setet kvittera till 95-95. För att göra det hela ännu mer osannolikt slutade matchens sista set helt lika och det stod nu 100-100 efter oräkneligt många timmars spelande och lika många nervösa fans i bakgrunden som följt oss överallt de senaste veckorna. 

 
Sweet victory.

Sista gamet spelades på Pizza Hut i Peking och blev en oerhört dramatisk historia där Spoonisher efter några taktiskt klanderfria drag stod som mästare med slutsiffrorna 101-100. Finalen, som går till den jämnaste i historien, får oss redan att börja räkna ner till nästa års turnering 2011, lesssss go!

Paul hänger numera i Los Angeles med sin fru Karin sen ett par månader tillbaka. I väntan på en lägesrapport från the man himself gör vi nu en rapport utifrån de rykten som cirkulerat runt den senaste tiden och försöker få klarhet i vad som egentligen pågår därborta på andra sidan Atlanten.


Break Paul.

Paul, eller Hubby som vi numera kallar honom (tack karin!) har åkt över till Amerika för att en gång för alla ta tag i sin dansträning, men vad är det han egentligen dansar därborta? Rätt säkra källor har sett honom köra tops and downs med bland annat Luigi och Cloud regelbundet varje vecka. Men vad gör han resten av tiden? Som dom flesta vet har Hubby sen ett par år tillbaka satsat mer och mer på dansstilen Streetdance. Groundedbloggen misstänker därför starkt att han, efter viss övertalning från K-rin aka Jessie, börjat satsa fullt ut på detta. Vi har även hittat ett foto som styrker våra misstankar.


Hubby dansar Streetdance.

Vi har också hört att Paul haft stora problem med en skada i ryggen under vistelsen. Om man nu drog för snabba slutsatser här skulle man lätt kunna tro att detta har med de avancerade streetrörelserna att göra, se bara på bilden ovan vilken onaturlig lutning ryggen får under dansen. Vi tror oss dock veta var denna skada egentligen kommer ifrån....Dagarna efter Paul kommit fram var han eld och lågor över en ny Detoxkur han hittat på nätet. Kuren visade sig vara den mytomspunna "Lemon Cleanse" som med sin stilrena hemsida hade fångat Pauls intresse och som han nu frenetiskt försökte sprida till resten av gruppen, dock utan resultat.


The Lemon Cleanse.

Efter ett tags användande hörde vi inte något mer om produkten, utan vi började istället höra om den obekväma ryggsmärtan Paul hade ådragit sig. Vi kan inte se det som annat än att det är "the maste cleanse" som har orsakat skadan. Återstår att se om Paul också kommer se sambandet nu när det ligger svart på vitt.

Den sista frågan vi nu ställer oss är om Hubby överhuvudtaget gör något annat på fritiden än att gå och shoppa med Karin. Flera säkra källor har sett paret Adam cruisa de shoppingtäta kvarteren i Hollywood dagligen.

Hubby shoppar hattar.

När Paul dessutom fortfarande inte, trots enorma påtryckningar, varken gått och sett Kobe och Lakers i the Staples Center, hängt på Sixflags, eller dragit och kollat Avatar på IMAX undrar man vad de egentligen har för sig därborta. Vi väntar nu spänt på updaten från den enda som kan ge oss klarhet i våra frågor.

Det finns konstiga jobb.Sen finns det ännu konstigare jobb. Groundeds vocal coach och powermonstret Don Spoon har den senaste tiden åkt landet runt som proffesionella partystarters tillsammans med tre stockholmsdansare och radiokanalen Mix Megapol. Bruno Banani, ett tyskt livstilsmärke, har tidigare erövrat hela europa sånär som på Sverige där man misslyckats totalt. Detta skulle nu ändras och man hyrde in fem partystarters som började sökandet efter landets bästa förfester.

Turnén, som pågår fortfarande, har under varje förfestkväll åkt hem till de vinnande förfesterna och sen dragit med vinnarna vidare i limo till Cafe Opera i Stockholm där vipbordet stått klart och den riktiga festen börjar.


Ett extremt slitsamt jobb kräver mycket vila i väntan på nästa party....Här invaderas Ikea under några timmars fritid i väntan på nästa partymission.

Efter att vi än en gång genom en stor taktisk miss lyckats att placera oss efter förstaplatsen på Sboty, trots hårdare förberedelser än nånsin, var alla sjukt taggade på revansch inför nästa stora tävling, Challange of the Masters i Stockholm. Eventet sponsrades av koreanska Kia Motors som hade sina sköna, men lite smått stela, chefer på plats. Platsen var Hörsalen i Kulturhuset, koreanerana som tryckt upp de stora flyerserna hade dock missat att det skulle vara två prickar över o:et i Hörsalen vilket naturligtvis inte var det smartaste....



Tävlingen hade en bra lineup med de bästa grupperna runt om i skandinavien. Efter en utslagningsrunda mötte alla grupper alla och efter totalt fyra battles valdes två ut för final. Vi ställdes mot Octagon och stod till slut som segrare även där. En grym kväll och en skön avslutning efter den senaste missräkningen i Sboty. Efter tävlingen har Paul nu övergett oss och dragit till LA ett halvår för att lära sig amerikansk flava och streetdance. Vi håller er uppdaterade om hur detta går.

 

För ett par dagar sen kom Ruben och Spoon hem från en två veckor lång visit till det land där breaking är allra störst just nu, Korea. Rubens gamla crewpolare Soo bor numera därborta och tränar med en av Koreas bästa grupper, T.i.p, som bl.a vunnit Uk Champs och kom 2a i Boty Int. 08. Soo är också med i T.i.p;s juniorcrew V.i.p som utan problem hade kunnat tävla mot de bästa grupperna här i Sverige.
    Vi bokade de billigaste biljetterna vi kunde hitta och satte oss därefter på ett oväntat skönt Turkish Airwaysplan. Den sköna inredningen och de turkosa stolarna gjorde att vi nästan trodde vi hamnat på ett charterflyg till medelhavet istället. Ruben höll sig därefter sysselsatt hela resan med den sköna goodiebagen vi fick, innehållandes strumpor, tandborste, sovbindel, vantar, tofflor osv. Efter en lång resa kom vi äntligen fram och drog till vandrarhemmet vi skulle bo på.


Ruben kör flava på vår balkong.

De nästkommande dagarna gjorde vi i princip inget annat än att hänga i T.i.p;s träningslokal. Lokalen var öppen 17-22 varje dag och alltid fullproppad med bboys och bgirls. Det var grymt att se Differ, Frog och dom andra från T.i.p leverera på träningen men det var en helt annan kille som stal all uppmärksamhet när han tittade förbi. Pocket, en 12-årig powerking från Morning of Owl, gled in barfota på träningen och drog så sjuka grejer att man knappt trodde det var sant. Det skulle inte förvåna mig det minsta om han är en av världens bästa powermovare om ett par år.


Soo och V.i.p dudes i träningslokalen.

Mitt undertiden vi var där ägde R16 Korea Prelims rum i en stad strax utanför Seoul. R16 har på senare tid blivit den största tävlingen i Korea och man märkte att det var prestigefyllt då nästan alla kända grupper ställde upp. Vi ställde upp med Critical Damage, en grupp med solobboys och exmembers från T.i.p, Maximum och MB crew. Tävlingen sändes, som de flesta tävlingar nu gör i Korea, på Tv och publikintresset var väldigt stort. Efter några vunna battles lyckades vi komma till kvartsfinal och Top 8 av totalt 45 grupper. Väl där mötte vi Last for One som blev numret för stort. Last for One mötte sedan Rivers i finalen, ett battle där Rivers till slut stod som segrare och tog hem hela tävlingen.


Blonde, Extreme Crew, R16.

Den tid vi hade över ägnade vi åt att utforska Seoul, shoppa och hänga med till Soos jobb och lära ut engelska till småkids. Det enda vi tillslut började tröttna på var rummet vi bodde i. Två 60 cm sängar i ett 6 kvdm stort rum var väl okej. Men sen att vår AC var sönder och bara funkade en timme om dagen var väl lite mer jobbigt. Att det blev omkring 35-40 grader under natten i rummet är ingen direkt överdrift. Utöver det hade vi ett myggnät som var allt annat än oförstört. 
    Så efter ett par veckor i värmen och med 17 myggbett på ena armen tyckte Spoon det var dags att åka hem. Ruben, som i princip varje natt vaknat upp och uppgivet skrikit ut sin vrede över det överhettade rummet, instämde och vi började vår resa hem. Väl på flygplatsen fick vi dock veta att vårt flyg var överbokat. Hur man lyckats med det är ett mysterium men personalen erbjöd oss 250 dollar för att göra ett extra stopp i Dubai så vi gick direkt och satte oss på planet mot mellanösterns fetaste stad utan att klaga...

För ett par dar sen var det dags för den oerhört prestigefyllda dammsugarbattlet mellan Thomas Benstem och Paul Adam. Gliringarna mellan de två hade pågått alldeles förlänge och det var nu äntligen dags att göra upp. Reglerna var enkla, den som ätit mest dammsugare inom loppet av 3 timmar hade vunnit.



Paul kom ut väldigt fokuserad  med en klar strategi men hann knappt tugga i sig 5 stycken innan blicken började bli tom. Thomas däremot, som innan tävlingen också var storfavorit, höll en stabil fart och kunde avslutningsvis räkna till 30 tomma papper. Paul, som under stor del av tävlingen inte mådde direkt tiptop, fick tillslut bara i sig 15 stycken och fick se sig besegrad med stor marginal. Paul bokade dock nästa battle direkt i form av ett pizzabattle, där han själv säger sig ha en mycket större chans. Vi håller er uppdaterade.....

Silja Line turnen är nu avslutad så här kommer lite bilder från båtlivet, håll till godo!


Paul är extremt taggad inför livet på havet.


Frida, som höll till på finska båten, visar här upp sig för besökarna. 


Serenades show.


Wiggam fastnade här på bild tillsammans hand i hand med den okända Siljasälen. Sälen var inte glad över fotandet och gav fotografen äpplet.


Paul blir överraskad över Spoons snabba vapenattack. Karin posar med kaffet.


Dogge och Wiggam som mangafigurer.


Svenska båten tillsammans med Tigern, som efter ett första dåligt intryck ägnade resten av resan för att bygga upp ett stabilt förhållande till dansarna igen. Vilket han lyckades med.

Det är tomt på folk från GDD hemma i Sverige nu. Benji har dragit till Brasilien, Cesar hänger i Chile, Tomas har flyttat till Schweiz, Robino har flyttat till Malmö (Danmark) och Ruben hänger med Freeze på avlägsen plats. Resten av gruppen kommer från och med imorgon dela upp sig på varsin Silja Line båt och turnera i en månad. Vic & Dogge kommer befinna sig på Serenade och Paul & Spin kommer ta över Symphony. Båda grupperna kommer ha med några häftiga streettjejer som ska försöka förtrolla alla manliga besökare med coola steps.
Då vi i princip inte gjort något annat än att repa senaste månaden har det varit svårt att hinna ta några bra bilder att lägga in, så i väntan på nästa inlägg har ni här en bild på ett av ställerna där allt kommer hända nu i en månad framåt.

NU KÖR VI!
2009!

Veckan efter Superjam var det dags för Grounded att åka västerut. Alla i gruppen förutom Cesar med stora ekonomiska skulder och Tomas som hänger på Bali packade sina väskor och träffades tidigt en torsdagsmorgon på Arlanda. Med oss på resan hade vi också tagit med legenden Gizmoh Quack och the ladies man Afrorobin. Slutdestinationen var Los Angeles och Freestylesession 11.


Ruben är taggad.

Efter att ha mellanlandat i Philadelphia kom vi tillslut fram till Los Angeles i perfekt tid för att se solen gå ner över staden. Vi tog oss från flygplatsen till Union Station där vi skulle bli upplockade av bröderna Adams syster och hennes man som bodde i närheten av hostelet vi skulle bo på och kunde ge oss skjuts dit. Undertiden vi väntade på att bli hämtade hann en alldeles för överexalterad Benji  både starta en spontancypher på gatan och därefter totalklota en axe to frontflip (framåtvolt från en fot, en volt som han nog aldrig missat tidigare i sitt liv) i sitt första solo på amerikansk mark. Volten var så låg att tillåmed dom hemlösa halvgamla homeboysen runtomkring definitivt hade gjort bättre på första försöket. Strax därefter blev vi upphämtade och åkte ner mot Downtown till stället vi skulle bo på under halva resan. Vi kom fram och insåg att vårat hostel som vi bokat egentligen var ett hotell. Naturligtvis beklagade sig ingen över detta och vi delade upp oss två och två i rummen.


Ruben är fascinerad över den höga tekniska standarden i Amerika.

Klockan var nu rätt mycket men vi hade inte ätit på ett bra tag så vi begav oss ut i natten för att hitta ett ställe vi kunde ha familjemiddag på. Vi insåg snabbt att det mesta var stängt så vi frågade någon som såg ut att ha koll på området och fick en vägbeskrivning till en pizzeria som skulle vara bra. På vägen dit förstod vi att vi var nära filmvärldens mecka när en läskig/hemlös/hög dude glider fram mot oss och visar oss att vi går på hans område genom att dra den klassiska linen från filmen The Warriors: Waaarrioooors....Come out and plaaaaaaay....Trots att vi i detta nu är en grupp på elva personer känner ingen riktigt för att utmana honom i en hård uprockduell och vi glider vidare mot pizzerian istället. 
       Väl inne beställer alla varsin pizza utom Quake som tidigare under flygresan berättat sin livshistoria hur han blivit vegetarian efter några år i Asien. Detta ställer dock till med större problem än vi kunnat befara då alla hinner äta upp innan Quakes beställda spenatpasta dyker upp på bordet. Vid den här tiden har knappt nån av oss sovit något alls sen vi lämnade Sverige och en allmän obehaglig lynchstämning infinner sig emot Quakes vegetariska livsstil. Efter att Quake tillslut gett med sig och lovat att testa kött under resan sprider sig en lugnare stämning runtom bordet. Vi bestämmer oss för att ta en sovmorgon till kl 10 dagen efter och går hem och lägger oss. 


Quake, gammal och trött.

Dagen efter vaknade vi tre timmar tidigare än beräknat då ingen kunde sova pga alla polisbilar som verkade fått napp på århundradets bankrån utanför hotellet. Efter ett tag kom vi dock på att detta bara var en vanlig morgon i LA;s händelserika innerstad. Målet för dagen var att utforska alla affärer runtomkring Hollywood och ladda upp för Freestyle Session som började dagen efter. Vi gick och åt en väldigt prisvärd frukost på Subway bredvid närmaste tunnelbanestation innan vi löste ut våra biljetter för dagen och satte oss på tåget. Det blev en dag när vi i princip inte gjorde annat än att gå. Paul, Benji och Spinkie hade varit här förut så vi visste på ett ungefär vilka gator som innehöll dom mest intressanta affärerna. Några mils gående och skoskav senare hade vi hunnit kolla det vi orkade för dagen och åkte hem när det började mörkna.


Vi blev bemötta som superstars och flera av oss fick egna stjärnor på
hollywoodgatan, Paul och Douglas fick dock dela på en.

Dag 2 på resan var dag 1 på tävlingen vi var här för, Freestyle Session 11. Vi tog oss dit, betalade ett överpris till Cros1 för att komma in och åt sen en snabb lunch inne på stället. Området var totalt överbefolkat av breakare från hela världen som gick omkring och laddade eller kollade in dom hetaste och senaste bboyaccessoarerna. Trots detta förblev Supercrew tshirtarna nästan helt osålda vilket gav oss hopp om breakingens framtid. Lokalen var uppdelad i 3 rum, ett stort där tävlingen höll till och 2 halvstora där man kunde värma upp. Över 60 grupper anmälda och över 3000 på stället totalt gjorde att alla rum snabbt blev fyllda. Precis som i nästan alla breaktävlingar nuförtiden fanns det inget direkt tidsschema som arrangörerna följde vilket gjorde  det extra svårt att ha koll på när vi egentligen skulle köra. Det och att det inte fanns någon högtalarkontakt mellan rummen gjorde att vi nästan höll på att missa när vi skulle upp.



Några timmar efter vi hade kommit dit var vi i ett av dom mindre rummen för att värma upp och lyckades missa att arrangörerna ropade upp oss mot Zulu Kings som nästnästa battle. Spinkie var den enda som var i det stora rummet och hörde vad som var på gång. Efter att ha sprungit runt i tio minuter och inte hittat resten av gruppen kändes det inte riktigt bra. Speciellt eftersom man blev diskade på en gång om man inte kom upp direkt när det var ens tur. Tillslut återförenades den helt ouppvärmda gruppen i sista sekunden och sprang in till stora rummet. En stor nackdel med tävlingen var att alla battles var på en stor scen med publiken nedanför. Zulu Kings blev, med deras dreamteam (Born, Casper, Taisuke, Omar osv..), ett nummer för stort men vi var nöjda med hur vi körde om man ser till förutsättningarna. Det hade nog inte skadat att värmt upp lite dock. Vi fortsatte dagen med att köra i så många cyphers vi kunde och samtidigt försöka kolla dom hetaste drabbningarna på scenen. Ett battle som var ett av dom mest minnesvärda under dagen var Skill Methodz vs Vicious Germz. Det var längesen man såg SM köra med hela uppställningen och dom såg riktigt farliga ut inför åttondelsfinalerna nästa dag.


Born gillar Bench.

Dagen efter återvände vi för att se upplösningen på tävlingen. Flera kända grupper åkte ut direkt på grund av underskattning, däribland Skill Metodz som tog det alldeles för lugnt redan i åttondelsfinalen mot en japansk grupp. Till semin gick Zulu Kings, Killafornia, Found Nation samt Natural Flaves och efter två jämna battles möttes Found Nation och Natural Flaves i finalen. Natural Flaves som är en sammansättning av Supernaturals (från Canada med bla Dyzee) och Flexible Flave (med den kanske bästa breakaren under kvällen, Morris) vann tillslut finalen. Allt som allt var det en riktigt grym upplevelse och vi lärde oss mycket genom att vara där.



Dagen efter tävlingen delade vi upp oss i två olika hyrbilar och bestämde oss för att utforska utkanterna av LA. Team AfroRobin tog sin cab till hemlig destination medans Team Benji åkte och badade i Malibou innan dom tillslut fastnade några timmar i köer på motorvägen på väg hem. Båda grupperna åkte sen uppför bergen så nära Hollywood skylten det går att komma och körde en nattcypher med den mäktiga synen av hela staden nedanför. Den sista dagen vi bodde i Downtown ägnades åt att åka runt i Hollywood till dom affärer vi missat, se Spoonisher få ont i revbenen på True Tattoo samt battla några toys på Hollywoodgatan inför upphetsade turister. Därefter packade vi ihop våra saker och åkte till Santa Monica dit vi skulle bo resten av resan.


Funky 4 Brothers.

Efter några dagars semester i Santa Monica stod vi utan sovplats sista natten innan vi skulle åka hem. Vi bestämde oss då för att göra ett kort besök i Las Vegas. Efter ett kort besök hos Fredrics homie Raul som levererade the good stuff begav vi oss ut i Nevadaöknen. What happens in Vegas stays in Vegas brukar det ju heta så jag går inte in på några detaljer på vad som hände under den galna kvällen. Eller..... Ska jag vara ärlig kom vi fram alldeles för sent och efter en stunds rundvandring i staden var alla för trötta för att göra nåt så vi gick och sov istället. Vi hann dock med att halvt skrämma ihjäl Quake så han skrek rätt ut av rädsla på hotellrummet innan vi sov. Så resan blev tillslut värd ändå.


Lemon Man, El Salvadors egen superhjälte.

Dagen efteråt åkte vi tillbaka till LA och gick till The Grove för att äta en avslutningsmiddag på grymma Cheesecake Factory innan vi tillslut åkte ut till flygplatsen och lämnade landet för den här gången. 

I mitten av Augusti var det dags för det årligt återkommande eventet Superjam i Vitabergsparken, Stockholm. Inbjudna grupper från Sverige, Lettland, Estland, Norge och Tyskland var på plats och gjorde upp om segern inför fullsatta läktare. Varje lag hade 4 personer och Groundeds lag representerades av Ruben, Paul, Dogge och Cesar.



Efter att ha vunnit kvartsfinalen mot Estland ställdes vi mot Funk Fellaz från Tyskland i semifinalen. Också det gick vägen och flytet höll i sig även mot Norge i finalen och tillslut stod vi som kvällens segrare.